Willie Nelson with family på Mölleplatsen 2002-06-26

Det var en fin kväll , mycket sol och svaga vindar, då vi kom fram till Mölleplatsen i Malmö. Denna underbara plats är belägen inte långt från Malmöhus slott. Mysig publik hade samlat sig på den stora gräsmattan framför scenen, sittande på filtar eller fällstolar inmundigade de sig antingen mat i medhavd picnic-korg eller grillspett från det blå och röda cateringtältet. Allt var upplagt för en trevlig kväll.

Först på scen var Aimne Mann som framförde modern sydstatscountry. Lite trevande i början , men vi njöt av hennes 45 minuters show.

Näste man på scen var Nick Lowe ( Carlene Carter´s exmake) som körde en strålande enmansshow. Med låtar som Indian Queen, som framfördes helt akustiskt, gjorde att denna countryartist lät mer åt Everly Brothers hållet än det tuffare Rockpile.

Sedan kom Willie Nelson upp på scenen och ingen satt längre kvar på gräsmattan. Picnic- korgarna och filtarna hade packats ihop och publiken hade ställt sig framför scenen. Stämningen på Mölleplatsen hade stiget. Han inledde med " Whiskey River" och fortsatte sedan med låtar som "Stay all night", "Crazy", "Blue Eyes Crying In The Rain", "Working Man´s Blues",

"Me And Bobby McGee", "Always On My Mind" m. fl.

Willie var bra, med sin gitarr ( om den hade varit min skulle ha hamnat på soptippen för länge sedan) frambringade han de mest sagolika toner. Hans kompband (7 stycken) var även de duktiga. Basisten, trummisen och killen med percussion spexade, med att då och då byta plats med varandra. Willie engagerade även publiken då vi, tillsammans, vid ett par tillfällen sjöng allsång. Han kastade också ut ett par av sina röda "Bandanas". Vid ett tillfälle fick han en väl använd keps i retur, som han omedelbart satte på huvudet. Efter Willie´s två timmars non-stoppkonsett kändes det som vi hade varit med om något magiskt.

Fastän vi hade stått upp i nästan 4,5 timmar kommer vi att göra om det. Trots det var det skönt att få röra på benen, som vid detta tillfälle kändes som styltor, och tillsammans med resten av publiken( som var jättemysiga) vandra ut ur parken i denna ljuva sommarkväll med saliga smil, vi hade ju sett en STORHET.



Av: Per Persson och Christina Svensson